Kunskapsunderlag för fastighetsägare

Klimatnyttan av prognosstyrning

Att sänka en fastighets energianvändning sänker utsläppen — så långt är ingen oense. Mindre känt är att kilowattimmarna inte är likvärdiga. Den som försvinner från effekttoppen kommer sällan från samma källa som resten av årets förbrukning. Den här sidan förklarar varför, och var gränserna för det resonemanget går.

Energiförbrukning som aldrig efterfrågas

Uppvärmning av byggnader är en av de största enskilda posterna i Sveriges energianvändning. Det gör den till ett av få områden där en förbättring märks i energisystemet som helhet och inte bara på en faktura.

Effektivisering har en egenskap som skiljer den från andra energiåtgärder: den kräver inte att någon annan bygger något. Ingen ny produktion, ingen ny ledning, ingen ny värmecentral, inga nya tillstånd. Energi som aldrig efterfrågas har varken utsläpp, överföringsförluster eller kostnad — och den behöver inte produceras av något som ännu inte finns.

Prognosstyrning hör till en särskild kategori av effektivisering. Den ändrar inte vad byggnaden behöver för att hålla sin temperatur — den ändrar när energin tillförs, och hur mycket. Tillförs värmen innan behovet uppstår undviks både överskjutningen och den nedkylning som följer på den. Det som försvinner är den energi som gick åt till att korrigera, inte den som gick åt till att hålla huset varmt.

I de fälttester som ligger till grund för sifferuppgifterna på den här sajten har det motsvarat 8–23 % lägre energianvändning och 10–15 % lägre toppeffekt. Spannen är breda därför att utfallet beror på hur mycket anläggningen korrigerar i utgångsläget. Effektsiffran syns dessutom bara på fakturan om taxan har en effektkomponent — alla fjärrvärmeleverantörer mäter inte toppeffekt.

Effekttoppen är sällan genomsnittlig

Ett fjärrvärmenät har inte en värmekälla utan flera, och de kopplas in i tur och ordning efter vad de kostar att köra. Baslasten går dygnet runt och kommer från det billigaste som finns — i svenska nät typiskt avfallsförbränning, biobränsle och spillvärme från industrin. Den täcker det mesta av året.

Men en kall morgon drar hela nätet samtidigt. Alla fastigheter höjer värmen i samma timmar, och baslasten räcker inte till. Då startar spetslasten: pannor som står stilla större delen av året, är dyra att köra och som historiskt eldats med olja eller gas.

Toppen är marginalen

En kilowattimme som faller bort från effekttoppen faller inte bort från genomsnittet. Den faller bort från den sist inkopplade källan — den som just startade för att alla andra inte räckte till.

Alla drar samtidigt

Toppen uppstår inte för att någon enskild fastighet är slösaktig, utan för att alla reagerar på samma väderomslag samtidigt. Samtidigheten är mekanismen, inte förbrukningen i sig.

Procent är inte procent

En procent lägre toppeffekt och en procent lägre årsförbrukning är inte samma sak i utsläpp. Det är därför de två storheterna är värda att följa var för sig i stället för att slås ihop till en siffra.

Hur mycket det betyder beror helt på hur ett enskilt nät är byggt. Ett nät som möter toppen med biobränsle får en betydligt mindre utsläppseffekt än ett som möter den med olja. Resonemanget gäller strukturen — storleken måste hämtas från den egna leverantören.

För värmepumpar sitter samma sak i elsystemet

En värmepump som hinner med behöver ingen hjälp. En som hamnar efter får det, i form av tillskottsvärme — i praktiken direktverkande el. Det är den dyraste värmen i huset, och den går in exakt när det är som kallast.

Det är samma timmar då hela landet värmer. Elanvändningen toppar, och den produktion som kopplas in sist för att möta toppen är varken den billigaste eller den renaste i systemet. Ett tillskottselement som slår till en kall morgon lägger alltså på belastning i precis det ögonblick då elsystemet har minst marginal.

Det gör tillskottstimmarna till ett rimligt nyckeltal i sig. En anläggning som inte hamnar efter behöver mindre tillskott, och effekten blir dubbel: mindre el totalt sett, och mindre el under just de timmar då varje kilowattimme kostar mest — för fastigheten och för elsystemet.

Var siffrorna tar slut

Det ligger nära till hands att räkna om en procentuell besparing till ton koldioxid. Det är den enklaste raden att skriva och den svåraste att stå för, och det finns skäl att vara skeptisk mot den oavsett vem som presenterar den.

Skälet är att emissionsfaktorn inte tillhör den som säljer åtgärden, utan energileverantören — och spridningen mellan olika fjärrvärmenät är större än de besparingar som brukar utlovas. Ett nät som går på spillvärme och biobränsle ligger nära noll; ett med fossila inslag ligger en storleksordning högre. En procentsats multiplicerad med ett riksgenomsnitt ger ett tal som ser exakt ut och som är fel för nästan varje enskild fastighet — åt båda hållen.

Underlaget finns däremot, och det är offentligt: Energiföretagen publicerar miljövärden per fjärrvärmenät. Värdet för det egna nätet multiplicerat med den egna uppmätta minskningen ger ett tal där båda faktorerna är hämtade från verkligheten i stället för från en broschyr.

Samma återhållsamhet gäller åt andra hållet. En åtgärd i en enskild fastighet flyttar ingenting på nationell nivå. Det den gör är att minska behovet — mätbart, i just den byggnaden. Vad det är värt i utsläpp avgörs av vad leverantören eldar med.

Resurser, inte bara utsläpp

En styråtgärd har en annan resursprofil än ett utbyte, och skillnaden syns sällan i energistatistiken.

Ingenting rivs ut. Styrningen läggs ovanpå den anläggning som redan står i huset. Den fortsätter att användas — den ersätts inte, och den byggs inte om.

Mjukare drift. Värmen ändras gradvis i stället för ryckigt. Färre stora omslag är skonsammare för ventiler och pannor än ständiga korrigeringar åt båda håll.

Mindre bortkastad värme. En byggnad som inte blir överhettad lagom till att solen kommer får färre öppnade fönster. Den värmen var betald och ventilerades ut.

Ingen av punkterna är stor för sig. Poängen är att en anläggning som arbetar lugnt sliter mindre, slösar mindre och behöver mindre — utan att något har bytts ut.

Vanliga frågor om klimatnytta och effekttoppar

Varför väger en kilowattimme från effekttoppen tyngre?

För att den produceras med den sist inkopplade kapaciteten. När hela systemet drar värme samtidigt räcker inte grundlasten, och produktionen sker med den dyraste kapaciteten — som ofta, men inte alltid, också är mer utsläppsintensiv. Spets kan lika gärna vara bioolja eller en elpanna, och klimatprestandan följer inte alltid kostnadsordningen. En kilowattimme som flyttas bort från toppen ersätter alltså inte en genomsnittlig kilowattimme utan den dyraste.

Hur mycket sänks effekttoppen?

10–15 procent i fälttest. Mekanismen är att en anläggning som arbetar lugnt aldrig behöver gasa: är värmen redan på väg upp när kylan kommer krävs ingen kraftig påslagning för att hinna ifatt, och det är påslagningen som sätter toppen.

Syns den lägre effekttoppen på fjärrvärmefakturan?

Det beror på taxan. Har den en effektkomponent slår sänkningen direkt mot fakturan. Alla fjärrvärmeleverantörer mäter dock inte toppeffekt — en del räknar fram ett effektvärde baklänges ur energiförbrukning och utetemperatur. Kontrollera din taxa.

Hur mycket koldioxid motsvarar besparingen?

Det anges inte i ton. Emissionsfaktorn ägs av fjärrvärmeleverantören och spridningen mellan nät är större än hela besparingen, så en procentsats multiplicerad med ett riksgenomsnitt ger ett tal som ser exakt ut men är fel för nästan varje enskild fastighet. Energiföretagen publicerar miljövärden per fjärrvärmenät, och det är rätt källa för den som vill räkna.

Vad betyder det för en värmepumpsanläggning?

Färre tillskottstimmar. Tillskottsvärmen är direktverkande el och går in under de kallaste timmarna, då elsystemet har minst marginal. En pump som ligger före behöver mindre tillskott.

Läs vidare

Två sidor går igenom mekanismen närmare: hur väderkompenserad styrning fungerar och var den kommer till korta, och varför värmen blir ojämn i en fastighet.

ClimaCore tar in fastigheter i ett pilotprogram. Förutsättningarna står på startsidan.